Katta

.

Det började sådär, jag hade skrivit lite fel i mitt papper med alla punkter på vad som skulle göras så jag letade först och främst efter en strömbrytare som inte finns, låste upp nåra dörrar, larmade av, sen gick det ännu mer utför.. jag fick blackout, jag hittade inte en annan strömbrytare som faktiskt fanns, jaja, jag letar den senare då tänkte jag och gick vidare och skulle låsa upp dörrarna där kunderna kommer in och ut, japp, men hur faan då? Jag vred och vred och donade med nyckeln, fick upp dom första låsen, men det sista gick fan inte.. tiden tickade, paniken ökar och ökar.. jävla skit, nu är klockan 8 och jag ska ha fått till allt i butiken och öppnat nu.. ne men där står jag och inte får upp dörrjäveln?

.

Jag springer och letar efter nr till kollegor och chefen, hittar numren och ska ringa.. jaha och hur fan ringer man då? det gick ju inte heller.. (på jobbtelefoner måste man ofta slå 0 eller 00 eller 99 eller linje ut eller så men i min blackout och panik fattade inte jag det).. sååå.. jag sprang efter min mobil, ringer lipandes till stackars Peder och chefen som får under tiden Peder är påväg (uppryckt ur sängen, en aning chockad, åkandes i full fart mot mej på macken) lugna ner mej och förklara vad jag ska göra och jag lyckas snyftandes som ett barn få upp dörrarna efter lite mekande.. (givetvis måste jag tårsprutandes även få fram att "jag klaaarar inte det hääääär", ja ni kan nog se framför er hur det såg ut och lät).

Som tur är har jag världens gulligaste chef som pratar lite vett i mej, vi lägger på, jag torkar tårarna och tar emot släpvagnen helt blank o röd i ögonen (han har stått utanför ett tag och kollat på hela cirkusen, hoppas han inte blir bortskrämd for life liksom).

Peder kommer fort som attan o stannar tills jag e säker att jag är klar med allt o allt kommer gå bra, guld värt, men inte okej att han ska måste komma sådär haha.. den nya kollegan ringer lipandes när han sover en söndagmorron och måste ha hjälp liksom hahaha.. skjuuuut meeeej!

.

Det går nåra minuter, en kund som ska hämta ut en bil kommer in. Allt är förberett för jag har inte lärt mej programmet ännu, nu är det bara att kolla körkort, ta underskrift och ge honom nyckeln. Jag går och ska hämta den.. jaha, jo men hejsan, den e borta!? Den hänger inte där den skaaa. Jag ringer i lite lätt panik till chefen och förklarar situationen, jag letar o letar, kunden blir lite lätt arg för han har ju givetvis bråttom, japp.. bra.. paniken tar till igen, jag får nys om en extranyckel thank god och det blir bra tillslut men why meeee haha?

.

En kund vart även arg på mej för att en pump inte fungerade enligt honom som visst fungerade men han va tvungen att flytta sin bil till en annan pump för det gick inte för honom o då svor han högt som faan i butiken med just det ordet "faaaan". Sen kom han in igen och betalar och är som vanligt men det va ju inte så passade för mej som hade lipat, haft panik from hell, stressat som en galning och precis varvat ner, men jag skakade av mej det fort efter ännu en hjärtinfarkt haha..

.

Jag tappade en korv, en bulle och slog in en betalning i kassan som jag inte ens använde innan Lars kom kl 10. Tiden gick vääääldigt sakta tills dess vill jag lova, men när räddaren i nöden kom och hoppade på sitt pass kände jag mej trygg igen och vi fick ett gäng goda skratt på min bekostnad så att säga..

.