Katta

Förlossningen

Det började med att jag vaknade runt halv fyra på natten den 29 juni av att förvärkarna hade tagit till och blivit mycket värre, jag hade vart in på förlossningen 2 dagar i rad innan.

Första dagen/gången åkte vi in när proppen gick, förvärkarna va inte alls roliga och dom mätte kurvan eller va de heter och kollade hur mycket öppen jag var, jag var öppen 1 cm. Vi fick åka hem o jag fick käka alvedon och försöka vila.

Dagen därpå var förvärkarna ännu hemskare så jag bölade och vi fick komma in igen på kvällen o kolla hur läget var, då var jag öppen 2 cm! Jag hade så ont så vi fick välja om jag skulle stanna över natten och få nåt att sova på för jag kunde inte sova nåt nästan pga av smärtan, men vi valde att åka hem ändå. 
Och nu till dagen D.

Jag vaknade som sagt på natten vid halv 4 av att jag hade så sjukt ont, jag gick upp och la mej i badet för att försöka lindra smärtan men det gick inte så bra, tog nåra alvedon o la mej igen och försökte sova men det gick inte för värkarna va så starka. Efter att ha kvidit o bölat nåra timmar väckte jag Janne o sa att jag inte klarade mer, vi ringde förlossningen som hade fullt och vi fick komma om en timma sa dom. Försökte stå ut men det gick inte så vi pallrade oss till bilen, jag i slowmotion, o åkte in.

Väl framme vart vi mottagna av en sköterska och dom mätte kurvan och kollade hur öppen jag var, värkarna hade tilltagit lite värre och jag var nu öppen 4 cm, då var det dax! Thank god!

.

Jag fick byta om till ett par heta nättrosor och en vit rock o världens största blöja.. dom kopplade på mej till CTGn och tog hål på hinnan, satte in dropp så att värkarna skulle tillta ännu mer, då fick jag även börja använda lustgas! De va grejer det! Fick ligga med den 1-2 timmar (tror jag, har ingen tidsuppfattning alls här), innan dom satte ryggbedövningen.

Janne var jättebra stöd och kollade på skärmen och sa när värken va på G och jag började andas lustgas och tvingade han att klämma hårt som faan på benet eller foten under varje värk, det hjälpte hur bra som helst för då hade jag även smärta nånannanstans så jag inte bara tänkte på smärtan i magen!

Jäklar vad jag sög i mej av lustgasen, ibland så mycket att det kändes som när man e sådär svinfull och ska sova o hela rummet snurrar o man måste hålla i sej i en kudde, inte så man va tvungen att spy men annars vare exakt så! Och ibland började jag asgarva, Janne tyckte jag va lite läskig då tror jag hahaha!

.

.

.

Ryggbedövningen va det bästa som kunde hända mej, fy faan va ont jag hade innan, aldrig nånsin har jag haft så ont, ever! Jag har hört att spurtan ska göra så himla ont att ta, men det jag tyckte gjorde ont det va bedövningen innan man fick ryggbedövningen som gjorde ondast o den kändes som när man tar bedövning hos tandläkaren, sen när dom förde in själva ryggbedövningen knakade det som i ryggkotorna bara, ja det kanske låter lite läskigt men nee, de tycker jag inte de va!

.

Runt 15.30 ville dom kika om det hade hänt nåt, hur mycket mer jag hade öppnat mej, o jäklar va brydd jag vart, jag va öppen 9 cm! Då vare dax! Jag va ju så borta av lustgasen så tiden hade bara sprungit iväg.

Fick ligga o krysta ett tag så att huvudet skulle åka ner mer, dom satte på en sånndär grej på bebisens huvud så dom kunde mäta hjärtslagen exakt o allt såg bra ut!

Efter ett tag fick jag slänga upp bena i vädret o ligga på rygg vilket jag INTE gillade alls, satan va obehagligt o ont de gjorde då, jag fick pannan baddad o hon som förlöste mej frågade om jag ville veta när huvudet skulle komma ut.. först sa jag nej av ren panik o sen fick jag panik av att inte veta så jag ångrade mej och ville veta!

När det tryckte på som mest höll jag på att förvandlas till exorcisten, höll på tappa kontrollen helt, jag skrek som en gris o ögonen va nog störst i stan o stod rakt ut o jag ville inte mer, PANIK hade jag, trodde jag skulle dö på riktigt eller sprängas, jäklar va läskigt det var, men efter ett tag fick kvinnan kontroll över mej igen sen sa hon till mej att huvudet skulle ut o jag krystade 2 ggr sen va min älskade lilla Kian ute, klockan va 18.04 o jag o Janne lyckligast i världen =) Vi har fått världens bästa bebis, jag älskar han mer än livet! Min lilleman <3

.

.

Kian Kurt (efter min moffa) Paul (efter Janne) Kronqvist!

55 cm lång och 4360 gram =)

Älskar dej obeskrivligt mycket! Jag kommer alltid finnas vid din sida - alltid! ♥

Gud vilken lång resa det var, men äntligen är han ute. Jag måste ju säga att du såg väldigt fräsch ut på sista kortet, trots att du hade haft så ont länge. Du såg ju mina kort! ;) haha.



Han är jätte fin, eran kille! :)

Det är så roligt att läsa andras förlossnings berättelser!! :)

Jätte gullig kille och lät som förlossningen ändå gick bra!! :)

Kram till er.

Kian-Kurt. Det klingade bra hahaha :D

Btw, såg din navel på bilden, nasty...



Katta, du är fortf. min idol!

Love ya!

:o !!!!! Shit, jag vill fan aldrig att minns ska behöva gå igenom det där :|



Fina ni var för övrigt :)

Åhh, jag blir både skrämd och exalterad av din berättelse.. =)

men nu är det gjort och you made it!!

Super fin kille, all lycka till er =)



Puss/kimsan

Åh så duktig du är!

Visst är det häftigt att man kan alltså :)

Kram

Gud vilken historia! klockrent katta!

Puss till dig

Varför inte dubbelnamn? Kurt-Kian? Det hade ju varit udda :D

För övrigt va det spännande att läsa om förlossningen, även om jag omvartannat gjorde grimarser av skräck ocj skrattade :)